Texas Posten (Austin, Tex.), Vol. 6, No. 46, Ed. 1 Thursday, November 14, 1901 Page: 8 of 10
This newspaper is part of the collection entitled: Texas Digital Newspaper Program and was provided to The Portal to Texas History by the UNT Libraries.
- Highlighting
- Highlighting On/Off
- Color:
- Adjust Image
- Rotate Left
- Rotate Right
- Brightness, Contrast, etc. (Experimental)
- Cropping Tool
- Download Sizes
- Preview all sizes/dimensions or...
- Download Thumbnail
- Download Small
- Download Medium
- Download Large
- High Resolution Files
- IIIF Image JSON
- IIIF Image URL
- Accessibility
- View Extracted Text
Extracted Text
The following text was automatically extracted from the image on this page using optical character recognition software:
TEXAS POSTEN, AU8TIN, TEXAS, TORSDAGEN DEN 14 NOVEMBER 1901.
10
å
\
B
bl
r<>
i
st
HVEMS ÄR SKULDEN?
ELLER '
FÅNGEN OCH BEFRIAD.
HESBA STRETTON.
Tvifvelsutan var Boss den o.-kyl-
diga orsaken till dc gängse ryktena,
antingen så, att hon syftat däråt i
något förtroligt samspråk med Hö-
ger, eller liiigon nyfiken granne,
som stannat i förstugan, lyssnat, då
hon för modern omtalade den un-
derbara synen genom springan i
gamle Euclides dörr. Hess hade för
mycket att sköta för att lyssna till
dessa dunkla antydningar, hvilka ej
heller framträngde till Euclides oeh
Victoria. Ingen af dem talade nå-
gonsin i Hess' närvaro om skatten,
hvilkcn Victoria omsorgsfullt un-
danllyttade livnrje gäng, Bess skulle
bädda åt sig oeli henne. Den hade
icke ökats sedan fru i'clls begraf-
ningsdag, de hade tvärtom nödgats
till nägon del minska den vid hy-
rans erliiggande. Likväl uppstod
hos ingendera nägon anger däri.
ver, att de ätagit sig den moderlö-
sa flickan.
En följd af Bess' förflyttning till
vindsrummet var, att Höger hlef en
icke sällsynt gäst därstädes, dels för
hennes skull, dels för att söka en
tillflykt undan fadrens tyranni.
Dctya visste Bläcket t ganska välj
nieijf med klokt förutseende låtsade
liaif vara fullkomligt okunnig om
d>U nya bekantskapen, (iossen in-
farfh sig sällan, dä Euclides var
lu^tima; men Victoria vande sig
sifitrt vid att se honom sakta, med
nedsänkt hufvud och skygg blick,
smyga sig in och taga plats fram-
för den svaga kaminelden, visande
henne de märken, hans armar, rygg
Oeh skuldror huro efter fadrens
■misshandlingar. Han var mindre
lillig och mera vek än David samt
iigde föga kraft att kämpa mot den
svndafördärfvets ström, som hotade
att rycka honom med i sitt lopp.
Hitintills hade han dock undgått att
falla i polisens händer och nu gaf
lian Victoria samma löften att i ..I
va en god gosse och afhälla sig frän
tjufnad, som han förut gifvit fru
Koll.
Kör Victoria utgjorde Hess' odi
Hogors friskare ungdomliga \:i<cii
ett angenämt afbrott i enformighe-
ten, som h i 11 ils endast omviivlal
med en af bekymmer nedtyngd gub-
bes sällskap. Euclides fröjdade sig
öfver hennes glädtiga utseende och
det. ringa inflytande, vintern tyck-
tes utöfva på henne. Emellertid
var ej förändringen i deras levnads-
förhållanden lika välkommen för
honom som för dottern. Ensamt
den omständigheten, att han ej i
barnets närvaro kunde tala om sin
lefnads förnämsta mål eller såsom
förut öfve:riikna sina besparingar,
oroade honom, och tanken pa dem
förföljde honom ständigt, medan
lian pä gatorna skrek ut sin vara.
— Vet du, min älskling, sade lian
en afton, då han kommit hem tidi-
gare än Hess och fått förnöja siir
med en llvktig blick på sin skatt,
vet du, jag funderar pä, om vi ej
skulle kunna fimin ett säkrare «öm-
stiille. 1111 sedan sa mycket främman-
de folk går häromkring o-s. Om
jag bara kände' någon, åt hvilkcn
vi kunde anförtro vår skatt.
— Den lämnar aldrig >in gömma
uiulcr min kudde, svarade Victoria
leende. Där ligger den i godt för-
var, så var du icke orolig, far lille.
(>m jag bara kunde läsa igen
dörren, dä vi om morgnarna gä vår
väg!
—Och lämna mig innestängd hela
dagen! skrattade Vid
—Bess har nu varit hos oss fyra
veckor, och vi ha på den tiden icke
lagt af ett enda öre, fortfor den
gamle. Därtill utöser Blackett eder
och förbannelser livar gång, han ser
skymten af mig.
—Far, sade Victoria allvarligt,
jag vill tio gånger hiillre begrafvas
i fattigkisii. än bita Itcss la >itt licin
på gatan.
—Ja, för min egi ii del säger jag
detsamma,, men det skulle vara
hård t se dig biir ts bort i en .-adan.
Det var ännu kolmörkt, då Be
och Euclides följande morgon, m -
dan cje undfägnat Victoria med en
(Forts, från föreg. nr.)
komi^the, lämnade henne i god ro
ningen. Vanligtvis njöt hon sin
att sofva bort tiden till dagbriick
bästa siimn, sedan dc hade gått och
hon befann sig allena i det lugna
vindsrummet, förbi hvars dörr inga
fotsteg ljödo och ofvanom hvars tak
.endast sparfvarna bodde.
Om Bess och Euclides kunde med
sina blickar liafva genomträngt
Blaeketts dörr, skulle de hafva sett
honom fullt påklädd i lyssnande
ställning innanför och bakom ho-
nom Höger med ett oroligt och för-
skrämdt uttryck i de skygga dra-
gen.
Omkring en kvarts timma efter
deras bortgång motades Roger af
fadren medelst kviifda hotelser oeh
okviidingsord uppför de långa trap-
porna, förbi de många dörrarna, in-
nanför hvilka en knapp timme se-
nare allt skulle vara rörlighet och
I i f. Motvilligt smög sig Höger upp-
för de sista trappstegen och dröjde
ett ögonblick vid Euclides' dörr, un-
der det Klackett stannade i lialfva
trappan lik en ond ande, med ho-
tande åtbörder uppmanande honom
att skynda.
Roger sköt sakta upp den ostiing-
da dörren, som genast gaf efter för
den lätta påtryckningen. Den eld,
Bess hade tändt, var nedbrunnen.
Endast några kol glimmade ännu
mellan gallren. Vid det svaga ljus
kunde han dock urskilja Victorias
bleka ansikte, diir hon låg försänkt
i en lugn och djup sömn. Från
detta bleka, slumrande anlete blic-
kade han tillbaka på den svarta ligu-
ren i mörkret bakom, hvilkens knut-
na hand hotande upplyftes emot ho-
nom, och inträdde ljudlöst i rum-
met. Inkommen, dröjde han ännu
några minuter, rädd att gä framåt
oeh saknade mod alt gä tillbaka.
Victoria var vänlig och god emot
honom; men hans fader hotade att
sia honom fördärfvad. om lian ej
åtlydde hans befallning. Ilvarför
hade han någonsin lått reda på, att
gamle Euclides var en giriglmk, som
hade stora påsar fulla ined mynt?
Och livad soiii var ännu värre, huru
hade han någonsin för sin fader
kunnat förråda hemligheten af den
upptäckt, han gjort, att Victoria
hade ett knyte, som hon var mycket
rädd om, under sin hufvudgiird.
Var det hans öde att bl i f va en tjuf.
ville han tusen gånger hiillre stjiila
från livarjc annan iin frän henne.
Ett nästan omärkligt, men för
Roger fruktansvärd! ljud frän trap-
pan. jagade hastigt upp lians felan-
de mod. Han kastade sig ned på
golfvet och kröp pä alla fvra fram
till \ idorias bädd, sträckte handen
<akla och varligt under hennes kud-
de, diir det dyrbara knytet låg, och
drog det till sig med så mveken
skicklighet, att den sofvande endast
oroligt viimle på liufvudet utan att
vakna. Så snart han fatt det i sina
händer, kröp han åter tyst tillbaka
iifver golfvi t. Dörren knarrade litet,
lä han sköt igen den, och han hör-
le A ietoria med sömnig ton sägn:
\djö far!
Klockan var ulv er tolf pä dagen,
la \ ietoria steg upp. I lon led niin-
Ire al hunger och köld. då hon be-
lann sig i bädden, och låg därför
•tillä så länge som möjligt. Afto-
nen förut hade hon anmodat Roger
itt komma upp vid middagstiden
för att skatfa henne
men han hördes oj a
Irade nu, hvilkcn nv
hans fader hindraib
komma. Emellertid tände hon up|
eld ined det lilla förråd af ved och
okes. som fans att tillgå, och be-
mödade -ig omsorgsfullt att vid-
makthålla den till fadrens åter-
komst. llon kände sig glad och
förhoppningsfull (ill sinnes. Di
sista februaridagarna voro inne: de
tunga dimmorna luide nästan vikit,
luften hade höjt sig och mellan d
tjocka moln, som ännu hängde iif-
ver hustaken, framskymtade i breda
strimmor <!et blåa himlalnalfvet
Arets svaraste tid var förbi. Da-
garna blcfvo allt längre: de skulle
snart äfven blifva varmare. Man
litet bränsle
och hon un
grymhet af
honom att
hade nu ingen dyster midvinter att
ängslas för. Medan hon vaktade
elden, sjöng hon med svag stämma
sakta för sig själf, och hennes an-
sikte upplystes af ett gladare leende
än förut.
—Minsann kommer icke far re-
dan i trappan! utropade hon. En
hel timme tidigare än han brukar!
Det var värkligen Euclides. om
inträdde med tom korg oeh förnöjdt
utseende. Han hade haft ovanligt
god tur, berättade han, medan han
satt framför elden och värmde sina
knotiga händer. Under vägen hem
hade han öfverräkiut dagens in
komst och ansåg sig kunna lägga
af sextiotre öre, sä att summan
sparbössan blefve jämn. Han kän-
de sig alltid orolig till sinnes, då
den ej slutade på full krona. Bess
skulle troligen ännu ej komma hem
på en timme eller mer, och han kun-
de således få räkna sina pänningar
och fiigna sig åt deras åsyn, det en-
da nöje han ägde i världen.
—Det gör mitt gamla hjärta godt,
ser du, barn, sade han. Det är lik-
som en ersättning för de tobakspi-
por, jag ej fått röka, de rätter jag
aldrig fått smaka och de skådespel
jag aldrig fått se. Stäng nu dör-
ren, så skall du och jag ha oss en
rolig stund.
Victoria stängde dörren och lät
höra ett lätt skratt, livari Euclides
hest men hjärtligt instämde. För
honom var det lika stor fröjd att hö-
ra henne skratta som att räkna sina
besparingar.
Victoria lyftade nu upp kudden
och stod ett ögonblick stirrande -
Impcn förvirring. Den gamla bom-
ullsnäsduken, som en gång varit
11 v i t med röd bord omkring, men
med åren och flitig upp-och tillknyt-
n i ng bl if v it smutsig och gul samt,
l långt hon kunde minnas tillbaka,
jiinat hennes fader till plånbok,
fans icke på sin vanliga plats. Hon
kastade undan det trasbylte, som
bildade hufvudgiird för Bess, men
len fans icke häller där; hon ska-
ende de öfriga sängkläderna med
darrande händer oeh sjönk därefter
hälft vanmäktig af förfäran ned på
ingkanten.
—Far, sade hon med Hämtande
röst, den är borta !
Euclides stirrade blott på henne
en stund och såg ut, som hade han
icke hört, hvttd hon sade.
—Far, upprepade hon litet högre,
våra ] ängar äro borta !
—Borta? upprepade han.
De äro icke här! De hafva
blifvit stulna! stulna! Jag kom-
iner nu ihåg, att jag hörde dörren
knarra en stund, efter det jag som-
nat, och att jag sade: Adjö, far!
Det var nog en tjuf. O, far! far!
livad skola vi nu taga oss till?
Euclides hade störtat upp och
stod (lär, darrande som ett asplöf
vid den fasansfulla nyheten. Borta !
Stulna! Den lilla piinningsuniina,
han med så många mödor och be-
kymmer, så mycket arbete och själf-
fiirsakelse hade hopskrapat ! Dessa
pänningar, som han kanske, innan
dc skarpa marsvindorna koinnio,
skulle behöfva för att begrafva sitt
sista barn i hennes egen kista ! Var
let möjligt, att Hud kunnat tillåta
en tjuf att bryta sig in och beröfvo
honom en så helig skatt? Euclides'
förstånd bejakade frågan; denna öf-
vorväldigande olycka hade inträffat
och syntes hafva gifvit hans själ
dödsstöten.
Kör svag att stå upprätt, satte
han sig åter ned på den rankiga
gamla stolen och gömde det fårade
asklargade ansiktet i sina 'händer.
Hela hans sextioåriga lefnads sor-
ger, försakelser och armod tycktes
lik en väldig ström komma tillbaka,
vällande sina tunga vågor öfver
hans betryckta själ. Efter all möda
och sträfvan skulle han dock nödgas
begära fattighjälp, om icke samma
dag eller vecka, så åtminstone efter
några veckor eller senast några må-
nader.
lian kunde så gärna med ens ka-
sta yxan i sjön. ty lian skulle ändå
aldrig mer blifva i stånd att samla
så mycket pänningar. Och Victo-
ria sedan! Om hon nu blefve sjuk
eller endast litet klenare, sä skulle
man taga henne ifrån honom och
föra henne till arbetshusets sjuk-
rum. för att diir ibland dåliga kvin-
nor dö utan någon öm vård, utgju-
tande sina sista tårar på cn fattig-
kudde. under det lian, skild ifrån
henne, kanske skulle fä hvila sitt
gråa hufvud på en annan fattigkud-
de. med ansiktet viindt mot väggen
för att dölja sin bittra bedröfvelse.
—Jag måste anmäla det. sade han
slutligen och reste sig från stolen
stelt och långsamt, såsom om han
kände sig vara en orkeslös gammal
man. .lag måste hämta polisen.
Det driijde ej lång stund, innan
en poliskonstajiel vandrade trappor-
na uppfii v till Euclides* bostad fiir
att på stället siika närmare uppgif-
ter rörande stölden. Sedan han
gjort sig underrättad om, hvilka of-
tast besökte dem, oeli af grannarna
erhållit några med stor beredvillig-
het lämnade upplysningar, dröjde
det icke häller länge, innan misstan-
karna föllo på Höger och hans fa-
der såsom de sämst ansedda i hela
huset. Inom en timme därefter be-
fann sig Roger i förvar pa närma-
ste polisstation och Blackett efter-
spanades ,på dc ställen, diir han van-
ligen plägade hafva sitt tillhåll.
örat: Jag skall köpa dig en likki jbedjande röst. Jag förlåter honom
sta, jag skall köpa dig en likkista,jgärna och så gör Victoria med. Det
var piingurne till hennes
han stal, och nu har det
oeh så drömde jag om min begraf-
ning och att du stod ensam i värl-
den, far lille. Nej, det är icke (^ids
att låta mig dö ä snart, det
Dagen hade varit
Euclides
vanligt.
TOLFTE KAPITLET.
Victorias li.<kista.
Men Blackett stod ingenstädes
att finna. Med sina glasiniistar-
värktvg och ett par glasskifvor i lå-
dan på ryggen hade han visligen be-
gifvit sig ut i bygden för att söka
arbete. I första häpenheten hade
Roger visserligen erkänt sig hafva
begått stölden och tillagt, att lian
lämnat hela beloppet till sin fader;
men i deras bostad fans ej ett spår
af de stulna pänningarna, och ingen-
ting bestyrkte således sanningen af
hans uppgifter, hvilka för öfrigt,
skrymd som han var, visade sig ful-
la af motsägelser och uppenbara
osanningar. Itedo att förneka eller
bejaka livad som hälst blef hans lag-
förande uppskjutet, tills hans fader
kunde påträffas. Euclides och Vic-
toria anmodades hålla sig färdiga
utt uppträda inför rätta, när dt res
vittnesmål koimne att erfordras.
Under de närmast följande dagar-
na gjorde Euclides, nu en bruten,
hopplös gubbe, sin vanliga rond,
sorgset ropande: sallat! sall.it! lik-
som om han befunnit sig under in-
flytelsen af nägon hemsk förtroll
ning, som dömde honom att med
nedböjdt hufvud och långsamma
steg genomvandra gatorna, utan ti
yttra annat än detta enda ord. Kör
sina ögon såg han blott Victoria,
som bars framför honom i cn fattig-
kista. Icke ens Blackett, som efter
en veckas frånvaro återkom, ådrog
sig lians uppmärksamhet, där han
stod på lur i förstugan, hånskrattan-
de vid åsynen af den gamles stapp-
lande gång och lutande hållning.
besvärlig för
som kom hem senare än
Båda flickorna höllo ängs-
ligt utkik efter honom och bemö-
dade sig nu på allt sätt att bereda
honom ro och trefnad ;,men han satt
där tyst och nedslagen och skakade
endast nekande på silt gråa hufvud,
då Victoria bjöd honom på en kopp
the.
-livad fattas dig, far lille? frå-
gade hon.
—Det vet du nog, ljöd svaret
sorgset och förebrående, tiud har
ej velat hjälpa mig, gamle stackare,
att hålla dig och mig undan från
attigvården. Din stackars nior sa-
le ändå. när hon låg på dödsbädden
med dig på sin arm, att hon var viss
på, att så mycket skulle Han göra
ör oss: min det har lian ej gjort.
—Har ni begärt fattighjälp? frå-
gade Bess med vidt uppspärrade
ögon.
—Xej, barn, icke ännu, svarade
han, under det en matt rodnad spred
ig öfver de bleka dragen, så långt
har det ännu icke kommit. Men då
jag i skymningen gick gatan ut före,
■skred en fattigprocession förbi mig,
icke en värklig utan endast skuggan
af en sådan. Jag vet, att det var
Victorias, ja, jag vet, att det var
Victorias, upprepade han med cn
liyftning.
—Kar, far lille! hur vet du, om
jag alls kommer att behöfva begraf-
ning eller likkista?
Euclides lyfte upp liufvudet, åter-
höll sina snvftningar och betrakta-
de, hälft förblindad af tårar, sitt
enda återstående barn.
■—Jag har tänkt, fortfor hon, att
det måhända bara iir en inbillning,
att jag sä snart skall behöfva en ki-
sta. Kanske (lud icke låtit oss få
behålla våra pänningar, emedan det
icke är Hans mening att låta mig
dö så snart. Allt sedan de blefvo
stulna, liar jag tänkt härpå, far, och
så har det nu kommit för mig.
Kanske ( ud vet, att jag ej kominer
att behöfva en kista så snart, oeh att
det var en synd att möda sig så myc-
ket för di n saken.
—Icke behöfva en kista! uppre-
pade Euclides misstroget.
—Xej. genmälte hon med ett
svagt leende. Jag tror, att tanken
diirpå hjälpt till att göra mig sjuk.
Jag kunde ju gå till rätten, sedan
vår skatt var stulen, och mådde
icke en bit sämre för det. Nu liar
polisen varit liiir oeh sagt till. att vi
skola komma dit igen i morgon, och
jag känner mig 1 ifvad oeh stark nog
att ga. Diirtill har jag sofvit myc-
ket bättre, sedan det lilla hårda kny-
tet ej längre ligger under min kud-
de. Det tvektes jämt hviska mig i
mening
tror jag.
Den gamle fadren satt där ori
och mållös. Med händerna liaTT
omfattande sina knän, lyfte han upi
liufvudet och betraktade uppmärk-
samt sin dotter. Visst var hon cn
genomskinligt blek, mager och öm-
tålig liten varelse, men hennes ögon
voro klarare, hennes ansiktsuttryck
glädtigare, än han funnit det sedan
den tiden, då hon var ett litet men-
löst barn, obekant med lifvets mö-
dor och bekymmer. Tårarna fram-
trängde för en sekund i hennes ögon.
då hon mötte hans blick; men bon
borttorkade dem hastigt, log och
nickade åt honom. Om Gud ämna-
de låta honom få behålla Victoria,
ville han ej sörja öfver förlusten af
hennes kista.
Den natten kunde han icke sofva;
men det var idel glada tankar, som
höllo honom vaken, lluru hade
han för blott några få timmar sedan
kunnat anse sig som en gammal or-
keslös gubbe? Ännu ägde han till-
räcklig arbetskraft och skulle från
oeh med morgondagen börja på nytt
Om han blott under de tviinne kom-
mande åren kunde spara sjuttiofem
öre hvarje vecka, skulle hans förlo-
rade skatt vara mer än ersatt. Den
skulle dock hädanefter aldrig mer
som någon olycksprofet få sin plats
under hennes hufvud, utan han
skulle uppsöka en sparbank, där
den kunde tillväxa henne ovetande.
Därefter mildrades hans känslor
mot Roger. Stackars gosse! livad
kunile nian väl vänta af honom, då
han hade en sådan fader? En af
lians egna söner hade dött vid sam-
ma ålder; med stilla saknad tänkte
han på denjje och förblandade i
halfvakna drömmar de båda gossar-
ne med hvarandra.
Följande morgon fick Hess ensam
gå till torget, emedan Euclides skul-
le uppträda som vittne mot Roger.
Han och Victoria bcgåfvo sig tidigt
åstad och fingo därför länge vänta
på förgården, där efterhand cn
miutsig, ohyfsad mängd af män,
kvinnor och barn samlades. 1'nder
flere år afskiljd från allt umgänge
ined människor skrämdes hon af
den vilda skarans vidriga ansikten
och råa skämt och var därför glad.
då en rättstjänare tillsade henne oeh
fadern att inträda.
De hade redan en gång förut varit
där, men likväl syntes dem rummet
>rt och imponerande, fastän det
blott var en trång, svagt upplyst
I. Omkring femtio åskådare sto-
do i en grupp i bortersta hörnet, un-
der nästan oafbruten tystnad upp-
märksamt lyssnande till livad som
föregick. Roger stod ängslig och
förskrämd vid skranket iniilt emot
domaren. Blackett, anständigt
iidd som en aktningsvärd arbetare,
kastade gång efter annan på sonen
blickar, hvilka kommu denne att
darra. Euclides och Victoria afgåf-
vo ånyo sitt vittnesmål, hvarefter
den poliskonstapel, som arresterat
Roger, anförde livad denne bekant
angående stölden. Intet tvifvel
ms därom, att ju lian var den skyl-
dige, men var väl fadren hans liied-
brottsling?
Hos liva' och en af de närvarande
rådde måhända starka misstankar,
men intet bevis kunde företes. Blac-
kett berättade, att Höger vore cn
genonibiten lögnare, likaväl som
oförbätterlig tjuf. Ofta hade han,
strängt agat honom för hans dåliga
uppförande och uppbjudit sitt ytter-
sta för att föra honom på bättre vä-
gar. Själf hade han den dag, stöl-
den begicks, varit i så stor förlägen-
het för pänningar, att han måst be-
gifva sig ut på landsbygden att söka
arbete. Icke ett enda öre af dc
stulna piinningarnc hade kommit
hans hand, och om gossen med cd
försäkrade sig hafva lämnat honom
alltsammans, så voro det blott en
dennes vanliga tusen lögner. Han
vore mycket nöjd att få honom in-
satt i ett fängelse, diir han blefve
strängt offerhällen och finge liira ett
ärligt yrke.
—Jag har ännu några ord att sä
ga! utropade Euclides och stapplad<
ifrigt fram till vittnenas bänk, då
Blackett lämnade den. Det såg nä
stan ut, som om den varit en talare-
stol, och han en olärd, grånad lek-
mannapredikant. Hans stripiga.
gråa hår föll öfver den fårade pan
nan ända ned till de buskiga ögon
brynen, under hvilka de skumnu
ögonen för ett ögonblick strålade af
beslutsamhet och mod. Han om-
fattade med båda händer skranket
framför sig och lät sina blickar hv i-
la ömsom på Roger och ömsom på
rättens ledamöter.
—Skicka honom icke i fängelse,
mina herrar, ropade han med ifrigt
likkista,
kommit
Hud icke ämnar
uiart. Jag var
åwPi skull^begraf-
7ttigvården! skrek han
hed gall röst, som gen ljöd i hela
Jag räddtfj^^jf^gUi-
nars hade aldrig ^^^^HFjioli-
icn, aldrig! ^*fc!^^>ara cn
ikunnig Ijia^^^^inina herrar,
a före, att
T.W.Marse 4to„
TAYLOR, - - TEU5,
Största Lager,
Lägsta Priser for
Goda Varor.
Fråga efter . . .
..HERR HENRY (i.
JOHNSON J
om ni^^H^noiiom i längi
så växer liannpp till cnj^ufj
båda äldre bröder ha
och ii ro nu tjufvar til
foglar vill jag icke kalla dem
galgkveklingar äro de, min
O, mina herrar, försök ett1
sätt med Roger, försök, livad
kan göra att hälla honom utom
gclsct; ty fängelset har ej gjort lians
bröder något godt. Det svider i
mitt gamla hjärta att tänka, att
Victoria och jag skulle hjälpt till
att göra honom till tjuf. fängelser
äro ej nyttiga för unga gossar. Jag
är en gammal man och har sett nog
af den saken. Om ni bara vill låta
honom gä fri, mina nådiga herrar,
så förlåter jag honom gärna och så
gör Victoria med. Låt oss bara
slippa sitia hemma om aftnarne och
tänka, att han sitter i fängelse, och
att vi hjälpt till att uppfostra ho-
nom till tjuf.
(Korts.)
FÖRLÄNG EDERT Llf |
Och bered eder en bättre tillvaro
genom att följa deanvitininKaroch n..- i
niiu.nr, som tinims i d, n m tv.rtr «mZ
viuskiu boken, "R.iddningsarikaretV 5te nt,
"W-.rbiittrado uyplawi, SM' -Mor lm.,i 1
■Hiwnn liitilcr .unitc ni nllmiiiUing c,fv«
[mmftkoiumer. Den iir <h 11 enda tillt> rlktltM
~'t*n för s&vnl H.iiil\ji, s. iti friska ock
iskapligen lmr ni Kun blifva lycklii
barn och på ett naturligt sätt u3
•nu af nntfiltiiiiMvillfari-lsiT
^lyiiuc.utiliMlc•, håret affalUL
impotens, furia
Vhet orh K iis- i|,.iiunii r. For
la kom n, Kom imma gifta sia *'
**ci ligi uti iktenskap ar den
-dbarlig. Skickat portoffiS
riirsj-^ladfc omslag mot m*
T 5 c. i frimärken.
In 11 orh J
val inj>f
bä mlande
Aildresseny^^
Dr. M. A.^^iUS' MEDICAl INSTITUTE,
10 K. Hth St., (förut 11C li ut un l'l)tS<u:Yurkty.Y.
MlJ
Son
Ty I
Dej
Hal
PreT
Hal
Vi{
Ti|
Sn
Al
Del
Eil
1 '1
Af |
HAYNERSl
PURE
WHISKEY
iDirectfrom Distiller toli
Consumer.
ifOUR FULL
UUARTS
$< .20
\ Express
Paid.
ÄR NT DOF.?
Alla fall af Dllfhet och l>ällg HUrnel kan
Jni hotsiH inedelat vår ny uppfinning ; endustde, om ro
/•xldiv '!('f\a Hro ulmtlicn. 81 SXINO I ÖRO.NBN I 1'FHÖH
Hukkrif edert fall. Undersökning och rbd
\friU. NI kan bota odur Jelf i hemmet för ett ringa pri .
International Aural Clini? ['iS,'"eAve
nhicugo, 111
Hl VUl
FICKUR,
JUVELER
r J och
SILFYERYAROR
Vf hiistn fubri-
vat kun erhål-
his lios
Wm. W. OTTO,
JUVELERARE.
824 Congress Avenue.
Fina Fickur och Juveler repareras.
Alln varor och allt arbete sca-
ranteradt. 17 års erfarenhet.
a 25c i Silfwr
(eller i 1 eller 2 ctn. frlniArketi)
samt namn pA 10 lunrixmAn,
•Andes genant till hvur och en
en hel ArgAng uf den bekanta
tidningen
«\rvcij
FAMILJ-JOURNAL
l'J2 ulilor, (omkring lOGOvanllga
bok*t<lor), lnneb&llande öfver
•2uo noveller, berätUUer, pctfm«r
«ch Illustrationer, häftad i ant
omslaK, samt tidningen fritt
16 manader.
Stor fullständig Hauioa fritt.
Svensk Tamilj-3ourna
!>s 51b Ht*. minntapolit, minn.
Jag arbetar
för
Mina Pänningar,
Hvarför skulle jag ej för-
ståndigt använda {dem?
D. A. CYPHEK | säljer
Sirnpkannor af glas 10c
Engelska kaffekoppar och fat, pr
sats 50c
Fancy j/lasuppsats, 4 stycken.35c
Glas sockerskål 10c
Fina dricksglas 3c
1 3-4x3-16 hjulbtiltar, pr 100.22c
2x1 4 Car bultar, pr 100 45c
8 tums sträfbultar, pr 100... .20c
Röd veilsåg 55c
Felt fönstergardiner ned till . 10c
Cloth " " "..25c
God blå förklädes overall 50c
Bästa sort körpiska i Austin.. 10c
Bästa sort körpiska för damer. 10c«
Spetsiga sågfilar 4c
XXX kuvert, pr paket 3c
Stort sorteradt laeer af spetsar till
ovanligt låga priser.
God ryktborste 10ö
Hiistskrapa 5c
Royal skopolityr Sc
Standard trycktvger, pr yard 4c
och 5c
Stolsitsar, hvardera Ne
Giant nifarc med nitnaglar... 45c
Glasvaror, krukkärl, järnvaror
blecksaker och hcklädnsartiklar i
stort utyal till låga priser i
T). A. CYPHER S
CASh=STORE,
Hast Ave. & 6th Str.,
Austin, Texas.
HAYNEfiS
sevea - YEAy^
^t0N 0. ST. LCUIS H?-
Saves Middlemen's
, Profits. Prevenb
Adulteration.
our offer:
We will send you
4 full quart bot-
tles of ttayner'8
Seven - Vear - Old
DoubleCopper Dis-
filled Ryenhiskey
for $3.20texpress
prepaid.
W hen you qet it
and test it, i? you
do not find it bet-
ter than others
sellat $5.00, send
it back at our ex-
penseand ne will
return your $3.20
We snip in plain
packages; with no "
marks to indicate
contents.
REFERENCESt Any Bank or Express Com*
pany in the United States.
WRITF TO NEAREST AOORESS.
THE HAYNER DISTILLING CO.
309-311 So. Seventh St. ST. LODIS, MO.
224-234 West Tifth St. DAYTON, OHIO. I
N. B,—Ordern for Ariz., Cal., Col., Idaho, I
Mont., Nev., N. Mex., Öre., Utah, Wnsh.,Wyo.,
mustcall for 20 qta. by freight prepaid.
|ä
I
WHITE STAR
******** ******
LINE.
Förenta Staternas och
. . Kungl. Post-ångare.
Afgä från New York som följer:
MAJBSTIC.. . Nov. 6.12 middag
OCEANIC.... Nov. 18. 6 form.
TEUTONIC...Nov. 20.12 middag
CELTIC Nov. 26.5 förm.
GhRMANIC. . (\ov .27.12 middag^
rtAJESTIC.... Dec. 4.12 midd&g
CVMRIC liec. 10.5 f. m.
OCEANIC Dec. 11. 6 förm.
I tUTONIC.. . I)ec. 18. 12 middag
UERMANIC . ,l)ec. 25. 12 middag
CELTIC Dec. 31.. 10 förm.
ti
<>1
HVIIA STJERN LINIENS
Trcd.e Kluss AfdelninK är oufverträttad I
liansyn tm bekvämlighet, ofina hytter för fu
miljcroch särsblldta rum för fruntimmer,
koniDetent stfvv.irclf^s anutiiid a hvAri a,.
erhålles friil
Kompetent stewardess anstuld å hvårje ån-
Kart- till hjälp lör kvinli^a passagerare.
Sängkläder, mal kärl m. m
under resan.
För fruntl rmeroch barn ttnues kaffe.
o. Uijulk att t llgå under alla timmar på dagen.
Måltiderna serveras vid dukade bord a
särskilda uppassare hvilka-åfven tillvarataga
och rengöra matkärlen, etc.
iivita Stjemllniens ångare göra särdeles
goda förbindelser med de ångare, som afgft
från Hull och Grimsby till alla framstående
Skandinaviska hamnar.
Hela resan på nio a tio dygn.
Biljetter kunna erhållas hos
TO. <ä. :«ud.,on,
206 5"rcrnont St.,
Qafveston, ! i i £T exas.
Eller Lokalagenter.
Kostar en 30 dagars
tur-och retur exkur-
sions.biljett.
AUSTIN
—TILL—
HARLIN
Viirldsheryktftde var- _
ma källor,
Naturligt sanatoriinn
och brunnsort.
DE SJUKAS MECCA.
l ag I & G. N.^tåget
No. 4, lemnaude 3.05
e. m. dagligen, för
MARLIN, CAL VEKT
OCH BKYA.V,
0
M
le
ac
Bt
<K
St
rsi
i
2<
la
vi
ni
dc
1'
ht
Upcoming Pages
Here’s what’s next.
Search Inside
This issue can be searched. Note: Results may vary based on the legibility of text within the document.
Matching Search Results
View 10 places within this issue that match your search.Tools / Downloads
Get a copy of this page or view the extracted text.
Citing and Sharing
Basic information for referencing this web page. We also provide extended guidance on usage rights, references, copying or embedding.
Reference the current page of this Newspaper.
Ojerholm, J. M. Texas Posten (Austin, Tex.), Vol. 6, No. 46, Ed. 1 Thursday, November 14, 1901, newspaper, November 14, 1901; (https://texashistory.unt.edu/ark:/67531/metapth203040/m1/8/?q=%22~1%22~1: accessed August 15, 2024), University of North Texas Libraries, The Portal to Texas History, https://texashistory.unt.edu.; .