Texas Posten (Austin, Tex.), Vol. 2, No. 5, Ed. 1 Friday, May 14, 1897 Page: 1 of 4
This newspaper is part of the collection entitled: Texas Digital Newspaper Program and was provided to The Portal to Texas History by the UNT Libraries.
- Highlighting
- Highlighting On/Off
- Color:
- Adjust Image
- Rotate Left
- Rotate Right
- Brightness, Contrast, etc. (Experimental)
- Cropping Tool
- Download Sizes
- Preview all sizes/dimensions or...
- Download Thumbnail
- Download Small
- Download Medium
- Download Large
- High Resolution Files
- IIIF Image JSON
- IIIF Image URL
- Accessibility
- View Extracted Text
Extracted Text
The following text was automatically extracted from the image on this page using optical character recognition software:
s
0
t
é 0
: -ts'.
' '' •' .
4 -' .
TEXAS
POSTEN.
NYHETS- OCH ANNONS - TIDNING FOR SVENSKARNE I TEXAS.
2 Arg. (Lop. n:r 57.)
Austin, Texas, Fredagen den 14 Maj 1897.
Vol. 2. No. 5.
Paradiset.
Förlofvad gick Adam i lustgården giön,
bredvid honom Eva den väna;
det par var så Kärligt.deo parken så skön,
och Herranom skulle de tjena.
De smektes och kysstes 1 oskyldig ro,
anständigt gick allting till viiga;
de svuro för stjernor och måne sin tro,
som ännu förlofvade pläga.
D?n näktergal spelar i palmernas topp,
den vårvind far sval öfver näset,
och fjerlarne domna, på rosornas knopp,
och dufvorna kyssas i gräset.
Och nejden var enslig,och natten kom på;
den älskande barm börjar svälla;
den vägrade frukten hon lockade sil:
de föl lo, de syndiga sälla.
Skandalen är arfj; Consistorium skrek:
Den fallna till äkta han taae!
Och flux sändes ut, för att sluta den lek,
en engol med kappa och krage.
Och uu biet der lysning och vigsel utaf,
och bröllop, på vanliga viset;
men se'n svängde engeln sin flammande
staf,
och körde dem ur paradiset.
Och sörjande drogo de, herre och fru,
i äktenskaps-öknen att vandra:
en kyss sände de emot Eden ännu—
men kysste ej mara hvarandra.
Förlofvade jungfru! Trolofvade sven!
till brudstolen skynden så varligt:
förlofningens Eden ej öppnas igen,
och fallet, det sköna, är farligt!
Fransbn.
Sagan!sanningbliren gang-
(Forts, från föreg. no.)
Nu uppstod ett kort samtal mellan
navigatören på "Oikan" och herr
■Palm, och nog kan man tänka sig
deras förvåning, då de funno ut att
de voro gamla bekanta, fastän de ej
hört af hvarandra på 35 eller 40 års
tid. Som barn voro de, för en tid af
lem år, dagligen tillsammans på ett
litet undantag som kallas ' Skåne",
tre mil från "Jönköping". Följden
i det hela blef i korthet: "Orkans"
kronometer nedsläpptes med en lina
till Palm, som med samma lina upp-
sände sitt eget ur till "Orkan". Äf-
venså öfverenskommo de om att
Palm, som ändå ämnade resa till Sve-
rige i sommar, skulle infinna sig i
Washington sednast den 15 Juni,
och då medföra och till "Orkan" öf-
verlemna kronometern, samt med-
följa denna, som samma dag och för
första gången spänner sina vingar
till flygt öfver Oceanen med Stock-
holm till mål.
Färden styres då, först till krigs-
skådeplatsen i Grekland, der tvåjda-
gars uppehåll göres, sedan fortsättes
den direkt till vårt kära hemlands
hufvudstad. Efter någon tids vistel-
se i Stockholm ämnar "Orkan", om
tiden medgifver, göra en påhelsning
vid Spetsbergen, för att se om vår
landsman Andree har lemnat der för
Nordpolen, om så är, ämnar de följa
efter, för att, ifall så skulle behörvas,
räcka honom en hjelpsam hand.
Återfärden sker öfver Alaska, långs
Stilla hafs kusten till San Francisco,
der den väldiga 'fogeln" får hvila
sig en månads tid. Våra resanden
från Aus in, J. O. Palm, J. A. Lun-
din och B. Muuck, (om de två sena-
re mera framdeles), leti.nar S >n Fran-
cisco direkt för Austin, d< ck göra de
ett kort uppehåll i Los Angelos och
Santa Ana för att lielsa på farbröder-
na Ekman, m. fl. bekanta.
Under detta samtal mellan Palm
och navigatören å "Orkan" voro
Hessey och kapten Wilson ifrigt sam-
tdande öfv. r den nuvarande utställ-
ningen i Nashville Tenn. Kapten
Wilson ämnade infinna sig der den
2dre maj kl. 10 f. m. och som Hessey
ö;;skade besöka s tt barndomshem
för att ännu en gång se sina kära
föräldrar och syskon, var det ganska
lätt för kaptenen å "Orkan" att öf-
veitala Hessey att medfölja. Sagt
och gjort, en repstege nedrullades
och efter en half minuts förlopp be-
trädde allas vår vän Hessey, för för-
sta gången ett luftskepps däck. Han
är nu tillbaka på s>n vanliga plats
hos J. *A. Jackson, 617 Congress ave.,
Austin, Texas, och kan sjelf omtala
hvad han erfor under denna sin snab-
baste resa.
Kl. var nu nära två på natten och
som tiden var inne för "Orkan" att
fortsätta resan, började denna efter
en mängd "good nights" och några
hurrarop åter sakta lyfta sig uppåt
mot öster, men nu inträffada ett miss-
öde som kunnat medföra de allvarli-
gaste följder. I fronten af Kapitoliet
och nära intill trottoaren är upprest
en hög och vacker staty, "The fire-
mens statue"; så kallad derför att
brandkårerna i Texas hafva sjelfva
bekostat densamma. Ofre delen af
flenna staty föreställer en brandsol-
dat med rang af: "slanglörare", hål-
lande i händerna slangmunstycket.
Som förut nämts, luftskeppet börja-
de sakta lyfta sig uppåt och i rikt-
ning mot öster, beskrifvande, så att
säga, en halfcirkel rundt Kapitolium,
kom så nära den här ofvan nämde
statyen, hvilken "Orkans" befalhaf-
vare troligen ej observerat, att den
ena af "fogelns" vingar slog till och
afslog cirka fyra tum af slangmun-
stycket, hviiket nu är så mycket kor-
tare än det förut varit, en sak som
hvem som helst, be raktande statyn,
kan med egna ögon se. Detta var
mer än vår vän Lundin kunde bära,
att sålunda ramponera en brandkå-
rens i Texas stolthet och ära, en sak
för hvilkens förverkligande han is-
betat så mycket. (Herr Lundin är
nu och har i många år varit en af
brandkårens i Austin ifrigaste med-
lemmar och har beträdt alla de mest
ansvarsfulla platser inom densamma).
Han an>åg detta för värre än helge
rån, som kunde eller borde ej ske
ostraffadt. Han hoppade derför bums
ut genom fönstret från sin office
skattkammaren, hvariftån han åsett
tilldragelsen, sprang bort till Palm,
ryckte trumpeten irån honom, satte
den för munnen och med ster.tors
stämma ropade åt "Orkan": "Halt!'
Som detta ej hade åsyftad verkan,
ropade han för andra gången, på
samma gång han sprang bort till den
på gräsplanen nära vid stående och
för någon tid sedan alltid skarplad-
dade kanonen. "Halt! eller svär jag
vid den heliga kosvansen att jag sän-
der en kula tvärt genom skrofvet på
er." Detta hade åsyftad verkan, ty
skeppet stannade åter. Nu uppstod
ett långt samtal mellan Lundin och
"Orkans" befälhafv.re. När slutet
är godb är allti.ig godt, är ett gam-
malt ordspråk, så äfven nu Ofver-
enskommelsen blef att Lundin skul-
le på egen bekostnad iordningställa
det sönderslagna munstycket, mot
det, att han jemte Bror Munk, som
är barberare och har den skarpaste
rakknifven i Austin, finge fri resa
med "Orkan" till Stockholm och
åter. På så sätt kom det sig att tre
personer från Texas hufvudstJd kom-
mer att göra hvarandra sällskap till
högan nord denna sommar. Nu bör-
jade "Oikan" åter röra på vingarne
och efter några minuter var den ut
ur vår åsyn.
Kanske någon frågar: hvarför stod
skeppet sti.la så länge ute vid dam-
men? Dertill kunna vi svara, att
''Orkans" ekktricitetmaskin kommit
något i olag och att det ville taga
minst tre dagar att ioidningställa
densamma, att den ej hade nog elek-
tricitet magasinerad för så lång tid,
derför beslöts att från Power-i uset
vid"The Austin dam" i skeppets ma-
gasin inpumpa så mycket af den va
ran, att de hade nog för 8 eller 10
dagar. Det var deriör några af de
elektriska ljusen i tornen måste, så-
som förut nämts, under den tid detta
försiggick, vara släckta.
Hvarlöt hålles kat onen numera
alltjemt skarpladdad?
(Forts.) Rapportör.
Strid med isbjörnar.
Af Nansens bok "Fram öfver po-
larhafvet" har nu 7:de häftet utkom-
mit, hviiket mtddAar hfliga skildrin-
gar om lifvet ombord å "Fram". Om
en björnjagt beiättar Nansen bland
annat.
När Sverdrup, Juel och jag som
bäst sutlo en eftermiddag i bestick
rummtt ich höllo på att göra i ord
ning nya lodlinor, kom tn al besätt-
ningen och ropade:
—Björn, björn!
Jag ryckte till mig bössan och
skyndade mig ut, i det jag frågade:
—Hvar är han?
—Der brevid tä'tet om styrbord!
Den gick rakt på och höll på att ta
dem!
Der gick björnen stor och gul och
luktade på tältsakcma. Hansen,
Blessing och Johansen voro i fullt
språng på väg mot faityget. Jag
hoppade ned på isen och åstad bar
det. Föll ned mellan isstyckens*,
snafvade, stupade och upp igen. Björ-
nen hade under tiden luktat nog och
förmodligen funnit att en jemspsde,
en isbill, en yxi, några tältpinnar och
ett segeldukstält voro en väl tung
kost äfven för en björnmage—den
drog med väldiga steg vidare på slag
efter rynilingarne. Då fick den sikte
på mig och stannade förvånad, som
om han tänkte; "Hvad är månne det
der för ett kryp?" Jag närmade mig
honom inom godt håll. Han stod
lugnt och såg stint på mig. Till sist
vände han litet på hufvudet, och jag
sände honom en kula i hal en. Utan
att röra en lem sjönk björnen ihop.
Jag släpte nu några af hundarne
för att de skulle uppöfvas att gå på
björn. Men de visade en sorglig
brist på intresse: "Qvick", vårt hopp
och vår tröst vid björnjagter, reste
borst och närmade sig det döda dju-
ret mycket långsamt, mycket föts:g
tigt med svansen mellan benen.
Uppb) gligt att se.
Hur de andra först gjorde bekant-
skap med isbjörnen, tillgick sålunda:
Hansen hade en dag börjat sätta
upp sitt observationstält ett stycke
framför fartyget på styrbords bog,
En eftermiddag hade han fått Johan-
sen och Blessing till hjelp. Bäst
äro sysselsatta med sitt arbete, få de
sigte på en bjö n, icke långt ifrån
dem, rakt framför fartyget
—Tj st, var lugn, så att vi icke
skrämma honom, säger Hansen.
—Ja, ja, hviska de andra och huka
sig ned.
—Jag tänker det är bäst, att jag
försöker smyga mig ombord och in-
berätta saken, säger Blessing.
—Ja, gör det! men r Hansen.
Och Blessing ger sig försiktigt i
väg på tå, för att björnen icke skulle
bli rädd för honom.
Under tiden har björnen fått sigte
på dem och kommer lunkande rakt
emot dem. Hansen bö jade öfver-
vinna sin fruktan att skrämma björ-
nen. Så fick björnen syn på Bles-
sing, som på lätt fot smög sig bort
mot skutan, och satte rak kurs emot
honom. Bles-ing blef nu också lug-
nad med hänsyn till björnens nerver;
han stannade vil.rådig, men efter en
smula be'änkande kom han till det
resultat, att det i grund och botten
var trefli^are a't vara tre än ensam
och sökte sig tillbaka till de andra
fortare än han haJe lemnat dem.
Björnen tog samma kurs och sköt nu
god fort.
Hansen tyckte, alt situationen blef
litet betänklig och menade att tiden
nu var kommen att använda ett me-
del, som han sett. rekommenderas i
en bok—han reste sig till sin fulla
längd, slog med armarne och skrek
med sina lungors hela styrka, kraf-
tigt assisterad af de andra. Nu blef
situationen kritisk. De ryckte till
sig hvar sitt vapen, Hansen en isbill,
Johansen en yxa, och Blessing in-
genting. Härpå ropade de af alla
krafter: "bjöm björn!" och sprungo
bort mot fartyget allt hvad de orka
de. Mtn björnen höll sin bestämda
kurs mot tältet, och först sedan han
undersökt det, skyndade han efter
med.
D-t var en mager hanbjörn, det
enda som fans i hans mage, då den
öppnades, var ett stj eke papper med
namnet "Lutken och Mohn". Det
hade varit omslagspapper till en lyk-
ta och begagnats af en af oss någon-
städes på isen.
Efter den dagen var det flera af
expeditionens deltagare som knap
past lemnade skutan utan att vara
beväpnad till tänderna.
ett, om ni vill vara goda och stoppa
dem när de kommer, ty det är det
enda roliga jag tycker om, så är det
när man får sväfva ikring i rymden.
Jag har varit på en sådan för en lång
tid tillbaka, men det är roligt i san-
ning. S& den rejsen glömmer jag
aldrig. Jag har tänkt j g lefver tills
jag blir 90 år, om jag tår lefva och
hafva helsan, men ger man sig ut på
flygskeppet, så kan man inte bestäm-
ma någon tid, ty flygmaskinerna äro
i nte att lita på. Och nu om de kom-
mer denna vägen en gång till, och
de vill taga Thoddy med sig, så kan-
ske det är sista gången jag sitter här
och ritar. Så jag får nu taga farväl
af eder alla. Nu några ord om p;c-
nikar. Ni tycker jag är litet för het
på gröten, men det är så med oss
Austin-gubbar, åtminstone så med
mig, ty jag har inte varit utom stads-
gränsen på öfver ett år, men då när
jag kommer ut, så tager jag in allt
hvad verlden har att bjuda på, och
det får jag säga att det är uppfri-
skande att gå ut en dag ibland för
att "spänna" d igen i det gröna. Man
känner sig som en ny menniska, ja,
man känner sig till och med upplyf-
tad. Också många som såg mig ute
i Hyde Park förliden torsdag trodde
inte att det var Thoddy som var der.
Och många undrade om det var jag;
också pekade de på mig, och det kan
du allt slå dej i backen på att jag var
der. Jag var nästan den förste som
var der, och jag var der till den siste
mannen också, ty det får jag säga,
att när Thoddy kommer ut, han har
då inte brådt med att komma hem.
Och nu får jag tacka så mycket för
fägnaden och allt roligt som jag fick
deltaga uti, både på dagen och sedan
på qvällen.
Kanhända j '.g en ridt på skeppet tar,
Och till det gamla landet far,
Om kapten han lofvar mig,
Att till Stodkbolm följa sig.
Thoddy.
Elgin Bank.
W. H. Rivers, Direktör. James Keeble, Kassör.
Stående kapital: $150,000, för hviiket vi äro personligen ansvariga.
Deponering af större eller mindre summor, mot bankanvlsning. .
Vex ar å alla banker köpas ocb sällas pil alla, platser i Amerika och Europa.
Viira kunder kunna begagna sig af vårt kranfrla kassahvalf för bevarande af
värdefulla papper m. m., utan ersättning.
ELGIN, TEXAS.
Austin-bref.
Jag tänkte att jag inte skulle låta
höra af mig mera, men så såg jag ett
stycke i Posten om luftskeppet, och
att de har helsat på här i staden.
Och nu vill jag bedja om en flybil
UTLANDET.
The Räcket Store,
916 Congress Avenne 916.
När Ni önska köpa Blecksaker, Glasvaror, Fint Porslin af alla slag,
Korgar, Trävaror, Lampskärmar m. m. så gå till oss, ty det är ett faktum,
att vi ha allt ni kunna önska eder. — Kom och se våra priser innan ni
köpa, ni spara derigenom penningar. J. Q. CHAPMAN.
Sauter & Hallocks Eftarträdan*
Vi önska Mer handel!
Vi vilja gifva de bästa varorna till de billigaste priser.
VI äro de enda som sä ja Hvlta Svanens välkända mjöl.
Java Blend bueket Kaffe.
Hamllton Browns välkända Skodon.
VI ha det största lagret af alla slags varor tillhörande en första klassens Han-
delsbutik samt Drygods; och sälja våra varor till lägre priser än någon annan firma.
Gör oss ett besök ooh ni skola nog blifva öfvertygade.
WALLING & BROOKS.
Elgin, Texas.
* •
SLUTFORSAUNING.
Undertecknad har på konkurs-auktion nu inköpt N. V. Dittlingers
stora Lager af Möbler, Mattor, Pianon, Orglar etc.
För att göra så hastig omsättning som möjligt, ha vi derföre beslutat
att slutförsälja allt
TIIX UNDER INKÖPSPRISEN, FOR KONTANT.
Hvarje sak i hela huset är märkt med tydliga siffror.
Vi inbjuda allmänheten, som är i behof af någonting, att besöka oss,
då ni derigenom spara pengar.
Chas. Wolf k Co.
Centralamerika. I hufvudstaden
San Salvador i republiken af samma
namn inträffade en dag i förra vec
kan, att fyra vagnar dynamit explo-
derade, medan de ft aktades genom
staden. Verkan af explosionen var
förfärlig. Två hela qvarter blefvo
fullständigt ödelagda och många men-
niskor omkommo.
Spanien. I Barcelona hafva i lör-
dags ytterligare tjugosex anarkister
blifvit dömda till döden för delaktig-
het uti ett öfverfall på en kyrklig
procession vid Kristi lekamensfesten
i fjol, vid hviiket tillfälle tolf menni-
skor dödad s och femtio andra såra-
des. Några af de ledande anarkister-
na hafva förut blifv.t dömde att af-
rättas.
Vestindien. Från ön St. Kristoffer
berättas om en derstädes timad jjrd-
bäfning, hvilken äfven gjorde sig
känd å närbelägna öar. Svårast var
jordskal (vet förliden torsdag förra
veckan i Point-a Pitre, der öfver 100
hus ramponerades och fyra personer
dödades bland spillror och ruiner.
Ett 40-tal pirsoner skadades dessut-
om. Å öarne Antigua och Montser-
rat förstördes flera byggnader förli-
den söndag.
Frankrike. I jisdags förra veckan
inträffade i Paris en olycka, som för-
satt hela staden i sorg och bestört-
ning och gifvit parisarne samtalsäm-
ne A'minstone för en vecka. I när-
heten af industripalat et hölls nämli-
gen i en stor provisoriskt upplörd
byggnad en barmhertighetsbasar, i
spetsen för hvilken stodo Paris* för-
nämst: d^mer. Lokalen var betökt
af inemot 2,000 personer, då eld ut-
bröt der kl. 4 på e. m. Lågorna
spriddesigmed en förfärande hastig-
het, och inn in den genast tillkallade
brandkåren hann anlända, var hela
huset ett eldhaf. En panisk för-
skräckelse bemägtigade sig genast
de innevarande, och innan mennisko-
massan kommit u% nedstörtade taket
begrafvande som man tror öfver 200
menniskor. I trängseln och oredan
vid utgångarne, som voro åtta till
intalet, blefvo ännu flera mer eller
mindre svårt skadade. Räddnings-
arbetet vidtog genast och militär ut-
kallades, som slog en kordong kring
ruinerna. På onsdagsmorgonen vo-
ro 111 lik framdragna, man väntade
att finna ännu många andra i ruiner-
na. De omkomne tillhörde Paris'för-
nämsta familjer, och listan på dem
upptager hufvudsakligen adelsnamn
samt namn på framstående offentliga
personer och embetsmän.
dfter mekmånaden. Hon: Oob hvad
"oro du nu, om inte mina pengar fun
.Its?
Han: Ungkarl. ,
Felande lånkar. Fonden för ett mo-
nument till naturforskaren Charles Dar-
wins minne utvecklar sig sakta. De
flesta länkarna 1 bidragskedjan äro ännu
de "felande".
Tjocka ilågten. En nunna som ertap"
pades kyssande en manlig besökande 1
klostret stälda denna fråga till abedis-
san: "Får jag då inte kyssa den man,
hvars mor är min mors svärmor?"
Herre i lilt hut.. Hustrun, med qva-
sten i handen:
— Vill du knalla dej fram, säger ]agl
Mannen (under sängen):
- Nej du, jag ligger der jag Mgger,
]ac skall visa dig att ]ag kr herre 1 mitt
bust
Hon tar än^tlig. Han:
--- Jag had en besynnerlig uröm om
er i natt, fröken Louiss. Jag skulle
just gifva eder en kyss, då vi så plöts
:tgt blefvo skilda af en flod, 10m till slul
blef lika bred som Mississippi.
Hon:
— Men, men, fanns det Inte nägov
brygga eller bitT
Annonttra efter ymp a ti. London
Times innehöll nyligen följande egen*
domliga annons: "önskas, en ung flicka
till guvernant för en 10-årig dotter. Som
hon olyckligtvis förlorat ena benet, anse
vi att möjligen en person i samtia belä-
genhet skulle behandla henne med mer
sympati, hvadan företräde skunkes så-
lan."
Prenumerera å
•; Texas-Posten.
Bredbent. En lärare skildrar under ea
ektlon i hänförda ordalag en borgvan-
Iring, han under ferierna gjort. Angfc
tndo den underbara kontrast snögränsen
irbjed, säger han: Med den ena foten
Itod jag på gletsohernas Is under det jag
ned den andra plookade dalarnes blom-
nor.
• • #
Annonsera efter tympati. London
Times innehöll nyligen följande egen-
lomllga annons: ''önskas, en ung flioka
UU guvernant för en 10-årlg dotter. Som
hon olyckligtvis förlorat ena benet, anse
rl att möjligen en person 1 samma belli*
renhet skulle behandla henne med mera
lympati, hvadan företräde skänkes lä-
lan."
* . #
Peuintfetene utrldtåtkådning.
Skapelsen är misslyckad.
Lifvet är en massa tråkigheter.
Människan är ett bedrägeri.
Qvlnnan är både ett bedrägeri ooh ea
tråkighet
Skönheten är en synvilla.
Äktenskapet är ett misstag.
Barn äro sting.
D|äfvul#n är en gammal fabel.
Oodhet i skrymterl.
Det onAa består 1 att blifva upptätkl
Vishet är sjelfvlskhet.
Lyclcn St
K • . I
Skurkstreck. En medelåldern
mansperson, som kl. 10 1 går afton pas-
serade Sankt-Johannlskyrkan. tog sig
det orådet före att spotta mMlt på ga-
tan, hvarefter han tog till flykten. Det
är förvånansvärdt, att dylikt okynne
ännu kan förekomma, då, som bekant,
det finnes tillräckligt med spottkurar
inrättade öfver allt 1 staden. Man tror
■ig vara gernlngsmannen på spåren.
k ideal-dramatiska te-
atern uppträdde i går för fullt hus
herr Josef Skådemann med deklama-
tion af fornsvenska skaldestycken,
hvarlbland sftrskildt må framhållas
"Niagara," hvars utsägande på forn-
språket gjorde en den mest komiska
effekt. Till stämningens höjande bi-
drog icke litet den antika kostym, hr
8. iklädt sig, nämligen en s. k. frack,
som närmast liknade en svalstjärt,
aamt en fotbeklädnad af svart, härlös
djurhud. På hufvudet bar han natur
ligt människohår samt i anslgtet en s
k. mustasch, ett litet skägg, som väx I?
på våra förfäders öfverläpp.
Dömd tjuf. I går dömdes ar-
betaren Olof Israelsson från Nottebro
att för sjunde resan stöld genomgå 6
månaders nödig vård och behandling A
Kleptomanlasarettet. Han förklarade
sig nöjd. insjl domen.
Upcoming Pages
Here’s what’s next.
Search Inside
This issue can be searched. Note: Results may vary based on the legibility of text within the document.
Matching Search Results
View four places within this issue that match your search.Tools / Downloads
Get a copy of this page or view the extracted text.
Citing and Sharing
Basic information for referencing this web page. We also provide extended guidance on usage rights, references, copying or embedding.
Reference the current page of this Newspaper.
Texas Posten (Austin, Tex.), Vol. 2, No. 5, Ed. 1 Friday, May 14, 1897, newspaper, May 14, 1897; Austin, Texas. (https://texashistory.unt.edu/ark:/67531/metapth202903/m1/1/?q=%22~1%22~1: accessed July 16, 2024), University of North Texas Libraries, The Portal to Texas History, https://texashistory.unt.edu.; .