Texas Posten (Austin, Tex.), Vol. 5, No. 39, Ed. 1 Thursday, September 27, 1900 Page: 1 of 8
This newspaper is part of the collection entitled: Texas Digital Newspaper Program and was provided to The Portal to Texas History by the UNT Libraries.
- Highlighting
- Highlighting On/Off
- Color:
- Adjust Image
- Rotate Left
- Rotate Right
- Brightness, Contrast, etc. (Experimental)
- Cropping Tool
- Download Sizes
- Preview all sizes/dimensions or...
- Download Thumbnail
- Download Small
- Download Medium
- Download Large
- High Resolution Files
- IIIF Image JSON
- IIIF Image URL
- Accessibility
- View Extracted Text
Extracted Text
The following text was automatically extracted from the image on this page using optical character recognition software:
■■I I ■ ■■■ I
-r!S"
• - HM
TEXAS
POSTEN.
Tha UoiTf it>
Sfe :
■ '"V-'-.
LIBERAL POLITISK NYHETS-TIDNING FOR SVENSKARNE I AMERIKA,
5te Årg. Löp. No. 233.
Austin, Texas, Torsdagen den 27 September iqoo.
Vol. V. No 39.
Du svaga mänskobarn
Dj svaga muukobarn,,ilu tror, att
Allt bur alltid varavurmt ucti irisktoch
, SOlltft,
5ch hval som dunkelt är och mörkloch
kallt,
Ju tioner armt och glädjelöst otroligt.
16å ur det *). Förutau molnens dok
Bj fusteis sol så härligt skulle skina;
Om nöjets gud ej bure nyttans ok,
Han skulle utaf lust förtvina.
Du hälsans niutuiug känner först som
sjuk,
Och hviiaus sötma räcks %af sömnlös
phijta,
Och f6'si uär himlafästets blåa <2uk
Af mörker tacks, du ser, hur stjärnor
låga.
0
1
"V
Bj
täå ock med sorgen. Den är ^lidjens
bror.
Som tvillingpar ur saai;aa sUijic spruDg-
n a,
De vuxit samman, och där sorgen bor>
Där ti 1111 s ock glädjens fröjd>-r maiigoe-
sjungna.
Ty SJrg ej länkas kan förutan fr jU,
Liksom ej mörkret finnes utan ljuset.
Om Uu ibland dig kaiiutr miss . rnöjd,
Så liar för djupt du smaka- giuujeruaet.
Men lika starka äro de dcc* ej.
Förgäfve glädjens fä-ter du f.i. länge!
Ty gläuleu äi- eu svag lörgät-mig-ej,
Då sorgen är eu ios, som doftar i .nge.
Och vet du hvarför? Därför alt din sorg
Din vilja och din känsla mäklar rena,
Pärlor all den från världens mark
nudsiorg
Dig stilla för d:t, där du blir allena.
Och då, då växer du vid sorsens hand.
Och Ulir hv.id Gud dig i sin tank nanat,
Ty lan v tans myr blir viljans fasia land
Och laukeiis verklighet hva.l d.ömmen
anat.
j Och så, dä' so g.'n h lt dig tagit har
IP&VOoh budnt om dig tid hvad au bort
bl i 1'va,
Så har du g.ädieu öfver sorgen kvar,
£on mäklat evigt rika skänker t'ifv .
ch därlör akta, r>är dig s-orgen slår,
tt du ej ue 1 i veklig kvidan digi,arl
11 himmel sneglas i din bi.tra lår,
y sorger luttrar, helgar och välsignar.
Chbister Swahn.
Krönika.
För Texas Posten.
>v
JL^
' O.11 icko gamle Nick nu mår
riktigt godt och skrittar i mjugg,
så hur liun aldrig gjort det. Vi
"oödligo människobarn inå arbeta
emot hans planer med hand och
fot, bag och sinne, han genomdrif-
ver sina \fsikter likafullt, tyckes
det, och vi stå där och fråga efter-
åt: men huru var det honom ändå
möjligt att vinna? Och när vi
länge stått där och funderat, när
vi trängt djupt nog ned i människo-
naturen för att se, hvar den svaga
punkt fanns, hvarigenom det lyc-
kades honom att tränga igenom,
finna vi, att där äro få människo-
hjärtan, där han icke kan finna en
obefäst punkt. Ingen förstår att
såsom han betjäna sig af de mänsk-
liga passionerna, stundom—såsom
det ser ut, åtminstone—utan att
dessa personer med sina passioner
första huru de måste gå hans ä-
renden.
Här ha vi t. ex. afundsjuka, par-
tiskhet och äresjnka. Gubben här
på stolen öfver krönikan tror be-
atärndt att flere äro angripna och
lida af dessa sjukdomar mer och
mindre omedvetet än de, som lida
af lungsot, ehuru ie icke vilja tro
därpå. Och se där ligger just den
stora svårigheten att få det onda
botadt; ty naturligtvis vill ingen
Éå till doktorn som tror sig vara
iullkomligt frisk.
Jag vet nog sedan gammalt, att
' det tinnes flere bland vårt svenska
folk, eom ej tycka om att höra ta-
las om "den kungliga svenska af-
undsjukan"', ett uttryck som jag
ingalunda är pappa för, såsom en
person en gång tycktes hafva fått
för sig. Men detta onda ger sig
ibland så oförtydbart tillkänna
bland skandinaverna, att det ej
kan fö: nekas. Och då så är för-
hållandet, bör nian ej sticka under
stolen med det, huru försmädligt
det än må vara att nödgas erkänna
dess tillvaro. *
lim, säger någon, några eller
kanske flera, hvad månne de där
reflexionerna äro preludier till för
någon melodi?
Jo, det skall du snart få höra.
Och om du är en af dem, som
misstänksamt väntar på en viss
saks framhållande, kan jag närapå
våga tio mot ett, att du är en af
dem jag är efter att utpeka.
När något mera ovanligt hän-
der, är det vanligen någon som
hade reda på det förut eller anade
att det skulle komma, och man
hör det där gamla, utnötta uttryc
ket: "Var det icke det jag sade!"
Ingenstädes kanske det dock bru-
kas så ofta som i hemmen makar-
ne emellan.
Hustrun råkar komma illa ut i
något hänseende. Hon blir ej fär-
digklädd så fort som hennes her-
re oCh man, som oroligt väntar på
henne, och: var det icke det jag
sade? höres försmädlig från hans
läppar. Baby faller och skadar
sig: "Det var just hvad jag vän-
tade," höres pappas basröst högt
öfver baby's fina diska. t.
Glaskupan öfver-den stoia lam-
pan blir af någon för hård stöt
sönderdelad i mindre detaljer än
hvad ämuudt var, och strax höres:
"Var det icke hv<td jag sade dig i
förväg!" Eller om det oförmo-
dadt efter några månader börjar
att regna, är alltid någon till
hands att anmärka: "Jaha, det är
just hvad jag har sagt för länge-
sedan."
Krönikören kunde af lika och
ännu större skäl säga just pä sam-
ma sätt: "Var det icke det jag
sade för lång tillbaka!" med här-
syn till Texas Postens förslag om
insamlandet af medel för de nöd-
lidande skandinaverna i södra Te-
xas.
Så fort uppropet till skandina-
verna om bistånd för de olycklige
var tryckt,satte krönikören sig på
sin stol för att läsa och fundera.
När han läst och funderat länge
nog, öppnade han sin mun, talade
och sade:
"Hvar man lägge märke till mi-
na ord! Om icke skandinaverna,
då det sättes i li åga, göra panka-
ka af hela förslaget, så äro do af
annan härkomst än de, som ho på
de flesta andra platser. Tror ni
att svenskar, norskar och danskar
kunna enas om att tillsammans bi-
stå de mest behöfvande af deras
landsmän utan att delas upp,så att
svenskarne samla åt de svenska,
norskarne åt de norska och dan-
skarne åt de danska? Tror ni att
lutheraner, metodister, baptister
och frie kunna slå sig tillhopa för
att hjälpa de lidande utan att ifrå-
gasätta hvad denomination dessa
utarmade människor före olyckan
tillhörde eller om de voro försam-
lingsmedlemmar alls, så att ej lu
teranerna börja samla endast åt
sådana nödlidande som tillhörde
luterska kyrkan, eller att ej meto-
disterna besluta sig för att endast
understödja metodister, eller att
de frie vilja vara med att gifva nå-
got till någon annan än deras sam-
fundsbröder, eller baptisterna vill
sända hjälp till andra än trosbrö-
der, etc. ?
Då jag skulle innerligt önska
att ingen sådan uppdelning blefve
utaf, fruktar jag att så sker. Me-
todisterna börja att tänka: Lu-
theraner och andra komma att ta-
ga största parten af en sådan ge-
mensam insamling, så .• tt våra
medlemmar ej få någonting. Lu-
theranerna komma att resonera
som så: Metodisterna lägga nog
ut sina krokar sä fint, att de få
största delen af en gemensam in-
samling åt sina medlemmar, som
kunna göra anspråk pä hjälp, toch
så ba lutheranernas pengar gått i
metodisternas fickor, hvilket vore
ett lefvande spektakel,och så kom-
ma nog alla de olika svenska sam-
funden att resonera, sa I skolen
få se, att huru vackert det annars
talas om tolerans och fördragsam-
het, blir det ingenting af den ta-
ken nu.
Nej, bar man sett pu maken!
Satt jag icke pa stolen och läste på
det där uppropet i Texas Posten
tills jag satt och somnade, )ch allt
hvad jag nu i det föregående omta
lat var icke mina egna, tydliga till
någon uttalade ord. Det var ba
ra en dröm. Jag satt där på sto-
len med benen i vädret och som na -
nade från alltihop, och det var där
i drömmen, som jag tyckte mig
hålla ett föredrag af sådant inne-
håll.
När jag väl vaknat, började jag
tänka på drömmen, tills det icke
gick bättre än jag somnade om i-
gen. Och då jag åter började
drömma,tyckte jag någon kom till
mig och sade:
Det har tyvärr gått som du för-
utsade. Lutheranerna ha sändt
ut att taga upp subskription för
deras lidande trosförvandter i Gal-
veston. De sade: Vi äro så mån-
ga, att vi ledigt kunna hjälpa våra
blöder; hvad tjänar det då till att
bli med allihop och fa våra dona-
tioner uppdelade bland de andra
sekternas medlemmar.
Metodisterna hafva följt exem-
plet, skiljt sig från de andra för
att slippa hjälpa andra än metodi-
ster. Detsamma göra baptister
och frie. Om de utom all försam-
lingsgemeriskap stående skandina
verna samla för att bistå de skan-
dinaver, som ej tillhörde någon
församling och voro olyckliga nog
att förlora allt, det vet jag icke;
men är det icke så, kan ju Texas
Posten få lof att samla några da-
ler åt dem, 0111 den vill hålla på
längre.
Jag kände 111ig så upprörd öfver
sådant tal, att jag vaknade igen;
och huru innerligt glad jag var att
finna allt detta vara en dröm, det
kan ingen förstå.
Ahnej,skandinaverna kunna nog
vara ensidiga och partiska; men
att de skulle kunna gå så långt i
äresiuka, partiskhet och afund,
det kunde jag aldrig tänka mig.
Väl var det ju också; ty därigenom
ha våra lidande låndsmän i Galve-
ston , sak samma hvad de sedan
varit,utsikt att få så mycket kraf-
tigare hjälp.
Sådana stora olyckor nedrifva
alla skiljomurar; det blir då en-
dast fruga 0111 lidande medmänni-
skor. Amerikanerna ha härvidlag
visat ett berömvärdt exempel.
När de, såsom somliga gjorde,sän-
de §10,000, ifrågasattes det ej att
det skulle gå till metodister eller
lutheraner, till inom eller utom
församlingarne stående personer.
Det var de nödlidande, som skuUe
understödjas därmed.
Föröfrigt, om det hade varit så
som jag drömde, så angick det
hvarken mig eller någon annan.
Hvarje församling eller samfund,
hvad de må tro och hvar de må bo,
har lika mycken rätt som någon
annan all Uor(a subskription. In-
gen har med den saken att göra;
ingen nar rätt att klandra någon
för det. Och om något skulle sä-
gas, så borde det vara beröm öf-
ver att så många visa beredvil
lighet att hjälpa och färdiga att
gå till sådana besvär därför.
Jag sade något om gamle Nick
i början af min skrifvelse; men
som jag fann ut att alltsammans
var en dröm, har denne fule herre
intet att fröjda sig åt. Annat hade
det varit,om han sett skandinaver-
na splittrade af partiskhet, afund
och äresjnka, då kunde han haft
något att skratta åt. Men det glä-
der mig att alltsammans endast
var en dröm, öch då har heller in-
gen skäl att bli förargad på eder
Krönikör.
TEXAS.
AN ANTONIO.
Artcsiska brunnen, som borrats
på Steves ranch, nära staden, nåd-
de det bestämda djupet den 25
sept. Hett svafvelvatten och olja
flödiide ymnigt från öppningen,
då boriet borttogs.
DALLAS.
Mr och mrs Danson från Gal-
veston äro här och gäster hos mr
och mrs John Tomphson på Cora
str. De voro med i förödelsen,
som hemsökte Galveston och för-
lorade allting de hade och ägde.
Nu ämna de bosätta sig i Dallas,
och vi äro alla glada att få väl-
komna dem hit.
—En auktion för kvinnoföre-
ningen kommer att afhållas någon
dag i bör jan af december månad,
hvarför medlemmarne arbeta med
ifver att få allt i ordning för att
göra densamma till en suceess.
HOUSTON.
Floden företedde ingen hotande
anblick härstädes. Den har ej
gjort någon skada här utom till
grödan, förstås, och äfvenså till
några mindre broar. Likaså blef
folket varnadt i tid, så att ingen
fura förekom utefter Trinity flo-
den. Brazos floden var i stigan-
de så långt som till Bryan och Na-
vasota, men den har ej. stigit att
den hotat med öfversvämning.
TAYLOR.
K J. Peterson, korrespondent och
agent.
Mr Carl Engdahl, som en län-
gre tid har varit anstäld hos fir-
man Woodall & Morse, har nu an-
tagit anställning i Sturgis—Gold-
steins stora drygoods butik, och
(inskar att där träffa sina landsmän
och vänner. So annonsen pa annat
ställe i tidningen.
—Glömmen ej af syföreningens
ice-cream fäst nästa lördag (sept.
29). En kommitté har tillsats för
utarbetande af ett litterärt pro-
gram: tal. deklamationer o. s. v.,
så nog blir det trefligt alltid.
Kommen mangrant och tagen edra
hustrur med!
QEORGETOWN.
Hr Ed. Forsberg, korrespondent
och agent.
En af tidningens gynnare skrif-
ver: "Gratulerar att Texas Po-
sten blifvit betydligt större i for-
matet. Hoppas att den fortfaran-
de kommer att sträfva framåt med
samma ifver."
.—I tisdags den 18 sept. hade
miss Hulda Swenson inbjudit nå-
gra af sina ungdomsvua'.i^r, af
hvilka märktes såsom närvarande
misses Rebecka Sand,Tekla Hauff,
Hedda Heard och Mathilda Svan-
berg samt herrar Frank Sandberg,
Andrew Örlund, Carl Knape, Ju-
luis Knape, Albert Heard och
Eric Swenson. Ice-cream och
cake serverades, hvarjämte de
närvarande underhöllos med sång
och musik under samvaron. Alla
de närvarande voro särdeles till-
fredsställda med sin afton och sän-
da härmed ett tack till Hulda.
—Stenarbetet på den nya post-
kontorsbygnaden kommer sanno-
likt att bli färdigt denna vecka,
för så vidt vackert väder tillåter
arbetets fortgång.
(jaLVESTO.v
Den 25 dennes meddelades häri-
från, att 17 ångfartyg voro redo
för lastning i hamnen. Den 0$-
ciella rapporten denna dag visade
inkomna 13,201 balar bomull. Öf-
ver 1,000 män arbeta utefter varfs-
fronten. Mera än 2,000 kontrakt
hafva gjorts för reparering eller
nybyggandet af boningshus och
andra bygnader. Pengar börja
komma i vanlig cirkulation och
affärerna i allmänhet hafva åter-
tagit sin gilla gång. Ett förslag
är gjordt att sammanslå stads-
och häradsstyrelsen för att kunna
spara. Bortrödjande af do ofant-
liga ruinhögarne går mycket sak-
tare än man i början kunde tänka
eller önska, men fortskrider dock
med så stor fart soui möjligt är
med det begränsade antalet arbe-
tare. Ett misstag gjordes, då
krogarne tillätos att åter öppna
sina dörrar. I ett bråk negrer
emellan förliden måndags kväll
blef en dödad. Troligtvis kom-
mer borgmästaren att petitioneras
om krogarne stängandes ytterliga-
re trettio dagar. Guvernör Sayers
är här att rådgöra med myndighe
terna. Många kon raktörer och
spekulanter ha anländt.
—Borgmästar Jones i Galveston
har i dagarne utsändt en rapport
öfver ställninngen i Galveston.
Guvernör Sayers och miss Clara
Barton af Hed Cross föreningen
ha bestyrkt sanningen af uppgif-
terna däri. Enligt denna rapport
(17 dagar efter olyckan) uppgår
antalet af de omkomna till omkring
6,000 eller sjettcdelen af stadens
befolkning. Ute på ön och å
fastlandet kommu ytterligare 2,-
000 således tillsammans 8,000
människolif förlorade. Huru mån-
ga kreatur som därvid också till-
satt lifvet, kan ingen säga. Verk-
liga värdet af förluster i ägendom
af olika slag, blir omöjligt att fin-
na ut. Men förlust och skada af
allmän ägendom, såsom gatuan-
läggningar, vatttenverk skolor ho-
spital, kyrkor etc., kommer knap-
past att stanna vid 30 millioner
dollars,hvarvid dock ingen hänsyn
tagits till förluster genom afstan-
nade affärer under donna tid. Ut-
efter stranden endast hafva om-
kring 2,600 hus förstörts, hvaraf
ej ett bräde finnes på sin rätta
plats. Ruinerna utgöra en bank
omkring tre mil lång och tre till
fyra kvarter (block) djup, med en
höjd af ända till 20 a 30 fot. Ar-
betet med dessa ruiners bortskaf-
fande kommer att kosta mellan
$750,000 till $1,000,000. Mellan
30 till 50 lik påträffas dagligen
under ruinerna. Dessutom beräk-
nas att af de återstående bygna-
derna äro i)74 proc. mer eller min-
dre skadade. Invånarne ha*villigt
biträdt med återställandet af allt,
så långt möjligt var. Män som ej
kunnat erhållas vid denna tid på
året mot en betalning af' $50 pr-
timme, hafva gifvit hela sin tid
utan ringaste ersättning. I fort-
sättningen framhållesallmi nhetens
offervillighet och det understöd,
som gitvits på alla sätt; men borg-
mästaren säger, att huru o/anligt
rika bidragen varit, utgöra de
näppeligen en tiondedel af hvad
som verkligen behöfs. Ingen be-
höfver hungra eller gå naken,men
boningshus fattas 10,000 personer^
likaså husgeråd och verktyg för
arbetarne, m. mi. Häraf framgår,
att mycken hjälp i form af pennin-
gar för nödiga inköp fortfarande
behöfva insamlas.
*8S*88 * 88 4 88 * 88 « 88 * 88 «8S**88«8S«88*88*88« *8g«tt*
❖
H vem skall bli kousul?
SS
♦
88
❖
SS
❖
ss
❖
ss
❖
88
❖
SS
❖
❖
❖
❖
LEAVELL & CAMPBELL;
SALJA
- II
♦'
■
♦
tt.
♦
tt
♦
tt
♦
tt
♦
tt
♦
♦
♦
•> SS ❖ SS ❖ 88 ❖ Si ❖ SS ❖ 88 ❖ 88 ❖ SS ❖ ❖ SS • 88 ❖ 88 < 88 ❖ 88 ♦ 88 ❖ 88 ♦ 88 ♦
"OLD H1CK0RY" VAGNAR
"R & L" BUGGIES....
PLOGAR OCH JERNVAROR.
Qör ett Besök hos dem
Georgetown, Texas.
I sista numret af Texas Posten
ger oss en gentleman, för blygsam
att underteckna sitt fulla namn,
prof på sin författat oförmåga un-
der den nu burskap vunna öfver-
skriften. Det finnes många, som
hysa den tanken, att en man, som
gömmer sig under ett antaget el-
ler ofullständigt namn är lika
mycket pultron som den där imy-
ger sig bakom ett hörn för att
slunga ston på en förbigående.
Detta kanske är ett misstag. Kan-
ske bakom detta J. O. P. är ett
slags C a r o I u s lt e x,som det an-
tages världen är bekant med.
Hr J. O. P. säger att jag under-
rättat Texas Postens läsare, att
"jag vill bli konsul". Att jag til-
låtit mig omnämnas såsom kandi-
dat, har icke fördolts. Den saken
har, så långt mig beträffar, varit
en öppen och tydlig sak och skall
så fortfarande bli. Men att jag
har påyrkat att jag skulle hafva
utnämningen eller ens visat någon
vidare ifver att erhålla den, det
har ingen någonsin hört eller sett.
Tvärtom har jag enskildt och of-
fentligt föreslagit andra män, me-
ra passande för platsen än jag.
Då hr J. O. P, beskyller mig
för att hafva gif vit mig ut för att
vårtiden mest kompetenta man för
konsulsysslan eller mera passande
än någon svensk häromkring, vi-
sar han ringa respeckt för sannin
gen, ty han borde minnas att jag
endast sade: denna syssla borde
gifvas åt en man, som är villig
och istånd att arbeta, och ej til en,
som söker den för ärans skull. Jag
nämde flera passande män, ehuru
jag begick det oförlåtliga felet att
ej nämna hr J. 0.1'. Ingen reson-
lig manni-ka, som läste min arti-
kel, kan undgå märka, att J.O.P.,
när han beskyller mig för att be-
tvifla att det bland svenskarne fin-
nes någon för sysslan passande
man, afsiktligt misstyder min
skrifvelse, för jag skref tydligt
nog, att hvar och en som vill kan
förstå mig. En som ej kan förstå
så tydliga ord, skulle draga sig för
att betvifla andras förmåga att lä
sa; en sådan person -skulle e] för
hastigt beskylla någon annan för
att skrifva"uppdiktad osanning."
Afvenså säger han ai jag for-
söker "ej allenast framkasta gam-
la tvistefrön utan äfven uppväcka
nya tvister. Om det är svårighe
terna mellan Sverige och Norge
som afses, får jag påpeka att hr
J. O. P. och icke jag var den för-
sta att draga detta långsökta fast
alltidjfärdiga tvisteämne in ideuna
småsak. Det var han som antyd-
de, att en man, född i Norge, nöd-
vändigt måste vara en underläg-
sen man, sJhi borde förbigås eller
fördömmas; det var han, tyckes
det mig, som klandrade en norsk
född, emedan några tidningar i
Norge hade agiterat för upplös-
ning af unionen mellan do två län-
derna; men det var jag som våga-
de draga på munnen åt detta och
förneka att det hade med oss att
göra.
Hans påstående, att hans skrif-
velse hvarken var till mig,för eller
om mig, eller angick mig, är högst
egendomligt. Hvarför var det då
nödigt att taga mitt namn med
alls? Det förklaras med, att det
varemot norrmän i allmänhet
men som han allvarligt varnade
folket att ej anhålla om min ut-
nämning, emedan jag var född i
i Norge, inbillade jag mig att det
angick mig så pass, att jag hade
rätt till att säga några ord om den-
na varning. Men det tyckes ha
förargat honom, att jag vågade
säga något emot.
Hr J. O. P. nekar till att hafva
sagt det "fara hotade Sverige och
svenskarne."—Jag påstod oj att
han sagt det; men den allvarliga
ton, hvari han varnade Texas sven-
skar för en man, född på andra
sidan Kölen, den pathos, hvarmed
han omnäuide några få mäns för-
sök att upphäfva unionen, och den
rättmätiga harm hvarmed han be-
klagar, att somliga af hans lands-
män blifvit missledda att försöka
få till vice konsul en man, som ej
var on svensk svensk, tyckes visa
att han med öfvorfullt patriotiskt
hjärta darrande såg framtiden an
och med siareblick förutsåg någon
stor olycka för Sverige och dess
folk, om hans missledda landsmäns
skamliga försök lyckades.
I hr J. O. P-s artikel funnos äf-
ven några uttryck, som ej ens mi-
na svenska vänner kunna hjälpa
mig att förstå, såsom t. ex., att
fragan om antingen on man är
född på ena eller andra sidan Kö-
len ej har med saken att göra. Af-
gör icke det om mannen är svensa
eller norsk? Är det icko själfva
hufvudsaken ifråga, just hvad som
förmått hr J. O. P. att taga till
pennan? Det är äfven besynner-
ligt att han kan säga: "Hvad har
det med konsulatfrågan att göra,
om svenska regeringen förut ut-
nämt Per eller Pål till konsul?
Det angar oss ej här." Men då
fråga är om sagde regering skulle
kunna vilja utnämna en norsk man,
tyckes det faktum, att nämda re-
gering utnämnt gansna många
norrmän till liknande och äfven
långt viktigare ämtieten, hafva ej
så litet med saken att göra
Men det är om "den tvist, som i
många år pågått mellan Sverige
och Norge", som han har den be-
synnerligaste uppfattningen, så-
som att tvisten skall ha med kon-
sulatfrågan i Austin att göra. Än-
nu besynnerligare är det höra, att
"denna tvist ej är om föreningen,
utan om föreningens upplösande."
Var icko det tydligt som dagen,
att 'tvisten" angår "föreningen" i
all.i fall?
Vidare säger han, att jag ej hål-
ler mig till "verkligheten", emedan
såsom det tyckes, det är norrmän-
non, som börjat denna tvist. Jag
sade aldrig hvem som börjat stri-
den. Till J. O. P.s lugn kan jag
försäkra, att det icke var jag.
Hr J.jO. P. är aldrig så all var-
sam,som då han söker vara skämt-
sam, och aldrig så skämtsam, som
då han söker vara allvarsam. T.
ex. dä han frågar: "Hvilka vun-
no ni9st på Jbytet, norskarne, som
jag lemnade, eller svenskarne.som
jag gick öfver till"? Kan ej hr J.
O. P. se, att om norskarne endast
förlorade en norsk, medan sven-
skarne i verkligheten vunno en
svensk, huru skral han sedan var,
de sistnämda vunno betydligt me-
ra! Dock måste erkännas, att jag
aldrig blifvit och säkerligen aldrig
kommer att bli en svensk man, e-
huru jag mycket vistats bland dem
och värderar dem såsom ett ut-
märkt folk, fast naturligtvis att
bland dem, såsom bland andra, det
finnes individer, som äro en vanä-
ra för sinjnation—and I igt ga 1 ls j u ka,
bittra, felfinnande missfoster,själf-
viktiga individer, som de ej kunna
kontrollera—män, som äro odugli-
ga att loda och ovilliga att låta sig
lodas. Men i allmänhetförståndi-
ga svenskar, som ej hafv$ sina li-
kar bland andra nationer, beklaga
och blygas öfver att hafva sådana
landsmän.
Hr J. O. P-s sätt att kritisera
anses väl af några förvånansvärdt,
men detta sätt är ej ovanligt. Lär-
da tyska professorer ha kunnat
tolka gamla testamentets skrifter
till hvad de ville, men hr J. O. P-s
sätt att tyda min enkla rättfram-
ma skrifvelse öfvergår dessa pro-
fessorers förmåga. Om man ej
respekterar sanningen, är det in-
gen konst att kritisera. Ej heller
kan jag ge J. O. P. kredit för ori-
ginalitet, ty jag har hört fiskhand-
lare i de norska kuststäderna och
torgmadamer i Göteborg, som vi-
sat samma märkliga förmåga. Jag
förstod mycket väl hr J. O. P-s
första skrifvelse, och min var en-
dast ett tydligt svar, utan något
anfall mot don förstes författare;
men J. O. P. tyckes ej kunna skil-
ja på sak och person. Jag har
hört sägas—att J. O. P-s sista
skrifvelse blef läst förut af många
vänner, synoerligast två, och att
dotta polemiska mästerstycke väck-
te stor uppmärksamhet och för-
väntan. Och så hände igen, s&k
som ordspråket säger: "Berget
våndades i födslosmärta och födde
en mus."
Fn redaktör sade under en val-
kampanj till sin unge assistent:
"Skrif något riktigt skarpt mot
don där kandidaten; om du ej fin-
ner något emot honom, nedsätt
honom på allmänna principer".
Och hr J. O. P. synes tänka det-
samma. Det var illa att min arti-
kel ej behagade J. O. P., och min
enda ursäkt är, att jag ej skref för
att behaga någon, utan för att
framhålla några enkla fakta. Men
"passar mössan, s& tag den på".
Min ställning till den omskrifna
konsulatfrågan är i få ord denna:
"Där är ingen förtjänst eller ära i
svsslan, och ingen kanske blir kal-
lad att fylla den. Jag är ej så an-
gelägen att få den, och de hundra-
tal af utmärkta män, som arbetat
för min utnämning,äro ej så ange-
lägna att få mig in som att hålla
vissa andra kandidater ute. Hr
J. O. P. föreslår flere goda män,
onekligt Redaktör öjerholm och
bankkassör Palm voro mina favo-
ritmän på förslaget, men båda ne-
kade min uppmaning att bli kan-
didater. Hrr Carl A. Anderson
och C. Bergman från Austin samt
Carl Nolson och John Nelson från
Round Rock ville ingendera, efter
hvad jag på goda grunder höit sä-
gas, söka eller mottaga utnämnin-
gen. Och tills någon af dem fram-
ställer sig såsom kandidat, villig
att åtaga sig sysslan, om den er-
bjudes dom, kommer jag fortfa-
rande, med hr J. O. P-9 medgif-
vande, att betrakta mig såsom
kandidat. Högaktningsfullt
A. O.Sandbo.
Austin, Texas, den 25 tept 1900.
Upcoming Pages
Here’s what’s next.
Search Inside
This issue can be searched. Note: Results may vary based on the legibility of text within the document.
Matching Search Results
View eight places within this issue that match your search.Tools / Downloads
Get a copy of this page or view the extracted text.
Citing and Sharing
Basic information for referencing this web page. We also provide extended guidance on usage rights, references, copying or embedding.
Reference the current page of this Newspaper.
Ojerholm, J. M. Texas Posten (Austin, Tex.), Vol. 5, No. 39, Ed. 1 Thursday, September 27, 1900, newspaper, September 27, 1900; Austin, Texas. (https://texashistory.unt.edu/ark:/67531/metapth203009/m1/1/?q=%22~1%22~1: accessed August 15, 2024), University of North Texas Libraries, The Portal to Texas History, https://texashistory.unt.edu.; .